Tobias Engstrand väljer moderklubben, Sirius Bandy
Tobias Engstrand, 20 år ung är fostrad i Sirius Bandy och spelar just nu sin femtonde säsong i klubben(!). Nu väljer Tobias att förlänga med klubben.
Ända sedan barnsben har Tobias spelat högt upp i planen, men inte alltid som forward. Ni som har följt Sirius Bandy en längre tid har kanske noterat att namnet ofta har funnits med i målprotokollet. Engstrand är ett namn som länge har setts till i protokollen, mycket längre än vad Tobias har levt. Tobias är nämligen den tredje generationen Engstrand som spelar i Sirius Bandy. Först var det hans farfar, Thord Engstrand, sedan hans pappa, Peter Engstrand och nu Tobias. Peter är i dag aktiv som tränare i Ungdomsleden och Tobias lillebror, Niklas, spelar också bandy i föreningen (i U18). Nu har Tobias skrivit på för två nya år i sin moderklubb (1+1). Vi har pratat med Tobias, en av de mest blåsvarta spelarna vi har i Sirius Bandy. Han berättar om sin tid i föreningen och om hur det har varit att växa upp i familjen Engstrand, ett sant bandysläkte. Vi har även pratat med pappa Peter och avslutar sedan med en underbar historia om Thord Engstrand.
Tidigare har vi gått ut med att Markus Kumpuoja, Mattias Widén, Jakob Jenefeldt, Victor Lundberg och senast David Thorén har skrivit på för fler säsonger i klubben. Nu står det alltså klart att Tobias Engstrand, som blir den sjätte spelaren ut att förnya sitt avtal, kommer att fortsätta tillhöra sitt Sirius Bandy. Tobias kommer åtminstone att spela i blåsvart till och med säsongen 2017-2018. Men ska vi lyssna på Tobias själv blir det nog mycket längre än så.
Ta del av en intervju med Tobias Engstrand, tredje generationens bandyspelare i Siriussläkten Engstrand.
Du har spelat i Sirius Bandy sedan dina första skär som bandyspelare, hur skulle du vilja summera alla dina år i klubben?
–Det har varit väldigt bra år. Jag har alltid fått vara med i ett grymt lag med härliga vänner, vi har mängder med minnen tillsammans och jag har fortfarande flera goda vänner därifrån. Pappa har varit tränare i många år, vilket har varit roligt. Det har aldrig varit tråkigt att spela bandy i Sirius, berättar Tobias.
Du skrev ditt första kontrakt med A-laget som väldigt ung, hur tycker du det skiljer sig att spela i laget nu jämfört med första säsongen du var med och spelade med vad som de var de var ”de stora grabbarna” (Tobias är nu ca 2 m lång på skridskor)?
–Ja, precis. Jag tror det var tre år sedan jag skrev mitt första kontrakt nu. Det är stor skillnad i dag jämfört med då skulle jag säga. Nu spelar jag bara i A-laget, tidigare spelade jag i flera lag samtidigt, det har varit både U18, U20 och UNIK. Nu har jag en tydlig roll i laget och känner mig mer hemmastadd. Jag kan lägga all mer energi i A-laget, säger Tobias.
Hur kommer det sig att du blev just forward?
–Jag var mittfältare fram till P16. Det året fick jag bestämma mig om jag skulle vara inblandad mycket i spelet på sista tredjedelen av banan, eller om jag skulle vara med och bygga upp spelet nere på egen planhalva. Vi kom fram till att jag skulle fokusera mer på att producera poäng och låta andra ta hand om uppspelen. Det var Patrick Rönnqvist (en av mina tränare genom åren) som ansåg att jag skulle kliva upp i banan och försöka göra mycket mål. Både jag och pappa nappade på idéen och det känns som att det var ett mycket bra val, för mig att det känts självklart sedan dess, säger Tobias.
Hur har det varit att växa upp i familjen Engstrand? Har bandy alltid varit det självklara valet för dig?
–Det har alltid varit det roligaste, det är därför jag håller på med det fortfarande. Kärleken till sporten är stor. Jag spelade mycket fotboll förr om åren också, men sedan blev det bandy för hela slanten. Det var mitt egna val för att jag gillade bandy mest. Att växa upp i en bandyfamilj har varit väldigt givande, jag har fått mycket tips av både pappa och farfar, vilket jag tror har varit en stor fördel, berättar Tobias.
Vi har även pratat med Pappa Peter. Har ni någonsin pratat om något annat än bandy runt middagsbordet i familjen Engstrand?
–Förr var det väldigt mycket bandy, men det har blivit mindre med åren faktiskt. Man kan inte prata bandy jämt, även om det är väldigt roligt. Men visst har Lena (Peters fru) fått lära sig mycket om sporten också, hon har väl inte haft så mycket val, säger Peter och skrattar.
Vad betyder Sirius Bandy för dig?
–Det är på något vis allt, jag spelade 15 säsonger i den högsta serien och sedan ytterligare några säsonger på lägre nivå och därefter följt med båda grabbarna sedan de varit små. Det betyder väldigt mycket måste jag säga. Jag och Niklas kom hem 00.30 med minibuss från Borlänge i natt, där vi var och spelade match med U18 (vinst med 0-14). Det var en fin kväll, så gott som vindstilla och någon enstaka minusgrad, perfekta förhållanden för bandy helt enkelt. Pappa (alltså Thord) fyller 79 år i sommar, men är väldigt pigg fortfarande och har ett hjärta som klappar för sporten, precis som jag också har. Han har alltid funnits med och tittar fortfarande på mycket matcher, men mest juniorbandy nu för tiden, berättar Peter.
Du har under hela Tobias (och nu även Niklas) uppväxt varit tränare, vilket du är än i dag, hur har det varit att sadla om från spelare till tränarrollen?
–Från början när det var bandyskolan (nuvarande Bandykul) var det mest charmigt och fokus låg på att hålla ihop gruppen. Sedan har man lärt sig under resans gång. Jag har lärt mig mycket genom alla år och det blir bara roligare och roligare för varje säsong. Det har stundtals varit svårt, det är väldigt annorlunda mot att spela själv och det har oftare varit situationer där jag inte har varit helt bekväm, jämfört med när jag spelade själv. Man lär sig hela tiden och gör så gott man kan, men fullärd blir man väl aldrig, säger Peter ödmjukt.
Tillbaka till Tobias. Om vi tittar på den innevarande säsongen för dig personligen känns det som att det är första säsongen som det lossnar för dig i seniorsammanhang, har du gjort något annorlunda jämfört med tidigare säsonger?
–Jag håller med. jag gjorde min hårdaste försäsong hittills, vilket har varit en stor anledning till att det har gått så pass mycket framåt den här säsongen. Det var många timmar i löparskorna. Jag känner att jag börjar växa in i laget, spelet och elitserien mer och mer. Det har hänt mycket under säsongen, det känns mycket bättre nu än under försäsongen. Det är skönt att få lägga ner all energi på A-laget, det gör att jag utvecklas snabbare, säger Tobias.
Vad är din målsättning för kommande säsongen (2016/2017)?
–Jag har inte så mycket konkreta resultatmål, jag försöker mest att träna hårt och ha tålamod. Gör jag rätt kommer framgångarna till slut. Jag ska försöka fortsätta växa in i seniorbandyn och göra så gott jag kan varje match och träning. Men visst är målet att ta en startplats i Sirius, det har jag viljat sedan jag var liten grabb. Jag vill även göra mer mål. I min roll som forward är det en viktigt del. Jag ska fortsätta bygga på mig mer erfarenhet, varje träning, varje match, varje säsong, säger Tobias.
Slutligen, får vi ha glädjen att fortsätta se dig i Sirius Bandy i många år framöver?
–Ja, självklart. Sirius är min moderklubb och det är här jag trivs, det är här jag vill vara. Jag älskar staden och jag har familjen här, det finns inga som helst planer i mitt huvud om att lämna staden, avslutar Tobias.
I backspegeln
Sirius Bandy grundades 1907, och sedan dess har åren fyllts med bandyhistoria. Bland annat har man vunnit fem SM guld och ett World Cup guld. Men många av de verkligt bra historierna har utspelat sig utanför planen, och återberättas bara då och då, över en svart kopp bryggkaffe och en bullängd. Vill man ta del av guldkornen från stora delar av 1900 talet ska man besöka Sirius Loppmarknad, en lokal som andas Sirius. Berättelserna som har skapats i föreningen genom åren är fantastiska, och i vissa fall mindre lämpade för att publiceras. Vi tänkte nu berätta en historia (som sägs vara sann) om Tobias farfar, Thord Engstrand. Vi har fått ta del av några av de sista sidorna i den gamla Siriusgenerationens historieböcker. Vi är nu i slutet av Thords bandykarriär, när han spelade i Sirius Oldboys. Det var ett stjärnspäckat lag som tyvärr inte längre finns kvar. Thord hade passerat 60 år fyllda och spelade fortfarande match efter match, tillsammans med flera av de personer som figurerar i Sirius Bandy än i dag, bland annat Peter Levin som hjälper till på marknadssidan med projektet Affärstorget och Patrick Rönnqvist (Tobias tidigare tränare). Nämnvärt är att Patrick, snart 50 år fyllda fortfarande spelar Divison 1 bandy i Uppsala Bois och fortsätter hitta fram med passningar som tillhör den högre skolan. Sirius Oldboys var ett lag som skördade framgångar på sin tid, trots att man inte värmde upp innan matcherna, då man ville spara energin till det viktiga– matchen. Åren i stjärnlaget gick och när Thord fyllde 65 år sa hans dåvarande fru, som tyvärr inte är vid livet i dag, att det minsann var dags att lägga de gamla skridskorna på hyllan och ägna sig åt något annat än bandy på fritiden. Thord, som den sanna bandyälskare han är höll inte med sin hustru i den här frågan och fortsatte därför spela bandy, men i smyg. Varje gång det var dags för bandy packade Thord sin väska i sin hemlighet och tassade försiktigt ut genom bakdörren, för att ägna sig åt vår vackra sport, i vår 109 år anrika förening. Thords bandykarriär är i dag över sedan flera år tillbaka och faktum är att när Thord så småningom slutade spela bandy med Sirius Oldboys splittrades laget kort därefter. Thord var ledare i några säsonger efter att hans insatser på planen var över, men Thords ledarår i Sirius Oldboys blev också lagets sista år. Men trots att vi inte längre får se Thord och de andra hjältarna på isen längre, ser vi dem ofta på läktaren när Sirius spelar, oavsett om det är ett ungdomslag eller vårt kära A-lag.
Sirius Bandy är mycket stolta över att Tobias väljer att fortsätta spela i sin moderförening och hoppas att han fortsätter att välja Sirius Bandy i många år framöver.
/Redaktionen