3 x Engstrand
Hemsidan har idag träffat bandyfamiljen Engstrand, där tre generationer gjort och gör stora insatser för Sirius. Det handlar förstås om Thordan, Peter och Tobias, som alla varit klubben trogna under i princip alla år de varit igång på bandyisarna.
Thordan
Thordan (från början i o f s UIF:are), kom till Sirius säsongen 1961/62 i såväl fotboll som bandy. Sedan blev det Sirius under elva år, fram till 1973. Under perioden blev det tre SM-finaler, varav två vinster. Fotbollen fick ge vika 1964, då det var dags att koncentrera sig på en sport. Thordan spelade också seriebandy med Sirius Oldboys ända fram till år 2000, samt var verksam som tränare. Först som ungdomstränare, men sedan också för A-laget 1984/85 och därefter åter som ungdomstränare.
Thordan poserar med glada lagkamrater och SM-pokalen efter SM-finalsegern 1968.
Peter debuterade som 17-åring under Sten-Bertil ”Westis” Westergrens ledarskap och gjorde då någon match i säsongslutet. Året efter blev det riktig debut, nu med pappa Thordan som tränare. Peter kom sedan att göra hela 15 säsonger i A-laget, 12 i Elitserien och 3 i Allsvenskan. Som bäst blev det en semifinal (mot Vetlanda) under Lomanov-epoken (Lomanov gjorde sex säsonger i Sirius och Anufrienko 4). Peter spelade i såväl pojk- som juniorlandslagen och var också med i U23-landslaget och spelade bl a matcher med dem i Ryssland. Peter var också med i det Sirius den gången man vann World Cup i Ljusdal.
Tobias började spela bandy som 6-åring och har hela tiden varit Sirius trogen. Under hela tiden har han haft pappa Peter som tränare. Förra året hade han ett utlåningsavtal med UNIK, men fick till detta spelår ett senioravtal med Sirius.
Fördelar och nackdelar med släktskapet ?
– Det finns väl inga nackdelar direkt, säger Peter, även om det kan bli lite speciellt. Risken är väl möjligen att man ställer mer eller mindre uttalade krav som möjligen kan vara lite jobbigt. Men det kan ju också vara en fördel.
– Möjligen kan det bli lite för mycket bandysnack hemma, men det har aldrig varit något som egentligen stört oss.
Egna styrkor
– För min del handlade det om att vara brytnings- och placeringssäker. Jag var ingen vidare skrinnare, så jag fick lösa situationer på annat sätt, menar Thordan. – Sen blev man ju ”fostrad” av Askis, skrattar han gott.
– Vi tränade tre gånger i veckan, så det var ju mindre än nu. Mycket styrka, med löpning och annat, pådrivna av Calle Hermansson.
– Man tränade ganska mycket fotboll och sådant även då jag började, säger Peter. Annars var min starka sida skridskoåkningen och en bra fysik. Jag var ingen stor målskytt direkt och det blev väl 6-7 mål per säsong.
Peter som fotomodell på Sirius jubileumsalbum (80 år) 1987
Tobias, som är forward, säger att han liksom Peter har skridskoåkningen som utmärkande kvalitet. Han är också relativt stor och tung (borde ju tilltala Västra Sidan !). Han har också ett bra målsinne. Peter fyller på med att Tobias också har ett bra mycket bättre skott från båda hållen än både han och farfar.
– Jag säger ingenting på den punkten, skrockar Thordan. Jag gjorde väl två-tre mål under hela min karriär ! Ett gjorde jag mot Karlstads-Göta i en snömatch på Studan, då jag förirrat mig upp till målet och lyckades slå in en lyra på tennis. Minns också en isare från halva plan, som Hammarby- och landslagsmålvakten Börje Andersson skulle plocka upp, men missade.
Förebilder
– För mig var det väl ”Sigge” Lomanov, som jag först mötte under World Cup då han spelade med ryska Jenisej. – Han var ju klar nummet ett i världen då. – Bland svenska spelare måste jag ju nämna Lasse Hydling och Christer Kjellqvist. Bröderna Johansson (Ola och Hasse) som jag spelat mot, måste man nämna med respekt, säger Peter.
– Uffe Fredin är förstås nummer ett. Jag spelade bredvid denna tuffing som alltid smällde på och jag brukade säga att jag fick ta hand om spillrorna efter honom då han var klar !
– Jag har ingen speciell som jag ser upp till mer än andra, men tittar förstås gärna på våra bästa toppforwards, säger Tobias.
Starkaste minnena
– SM-finalen -68 på Söderstadion slår det mesta. Första kvarten var ett rent helvete och jag var inget annat än ett stort rundningsmärke ! – Jag sa till Uffe Fredin att ”nu går jag av plan”. Då fick jag ett slag i arslet av hans klubba och tillropet ”det är bara att köra !”. Men det löste ju sig riktigt bra, säger Thordan och fortsätter:
– Vi blev betygsatta i pressen och har klipp kvar där jag fick en femma, medan Askis bara fick en trea, vilket det är kul att påminna honom om nu efteråt ! Annars var ju Uffe helt outstanding i den matchen.
– SM-semin som jag nämnde tidigare och World Cup-triumfen sätter jag högst, säger Peter.
Därtill ett antal kvartsfinaler och derbymatcherna mot Västerås både hemma och borta var också höjdare. ”Heta matcher” med stor publik. – Det var också kul att få spela borta i Ryssland i de gigantiska inomhushallarna där.
– Jag hoppas att jag har mitt kvar, annars är väl det roligaste minnet från förra året då vi vann svenska cupen för U20. Ett helt perfekt avslut på junioråldern, säger Tobias.
Tobias i närkamp
Årets säsong
– För mig som spelar, måste jag säga att det känns som vi är på väg mot något bra, säger Tobias.
– Jag har hjälpt till lite ganska nära laget. Visserligen har vi tappat några kända namn, men samtidigt föryngrat laget och fått in nytt blod. Vi får se när vi kommer fram till februari. Lyckas vi hänga kvar, tror jag väldigt mycket positivt kommer att komma ut av detta år, säger Peter.
– Fem, sex nya unga egna killar plus ytterligare några lokala killar, gör ju att drygt halva laget nu är från Uppsala – och det är ju mer än på många år, avslutar Thordan.
