Utnyttja möten mycket mera!
Begriper inte varför föreningar och förbund gör årsmöten till så infernaliskt tråkiga när tillfället är utmärkt för att få folk att lyssna och diskutera.
Det råder snarast begravningsstämning på årsmöten. Oavsett sammanhang, idrott eller landsände.
Det är precis som om alla klubbar har bestämt att de här mötena ska vara jättetrista och helst så snabbt avklarade som det bara är möjligt.
Varför rycker ni inte upp er, där ute i förenings-Sverige.
Visa lite kreativitet, lyft ämnen av olika art, engagera föreläsare, bjud på öppenhet och ta chansen att få åsikter och debatt i olika frågor. Det stimulerar både er i styrelsen och medlemmar.
Varför rycker ni inte upp er?
Jag förstår inte vad som här är svårt eller jobbigt.
Saknar ni ork och idéer? Eller vill ni inte öppna för idrottsdemokrati? Säg inte att det bara har blivit så här av ren vana.
Någon i styrelsen måste väl vara påhittig, tänka nytt och annorlunda, vill bryta slentrianen, och gillar nya grepp. Låt den eller ett par personer jobba fram en ny profil på nästa möte.
Ja, egentligen kan det lika gärna gälla ett klubbmöte eller ett vanligt styrelsemöte. Låt det bli ovanligt.
Nåt måste ni väl ha att snacka om. Om inte annat presentera tankar och ta del av åt vilket håll vinden blåser i olika frågor.
Owe vet så väl
Kan bara inte låta bli att berätta vad som skedde nyligen.
Owe Svensson är ordförande i Åby/Tjureda IF sedan 50 år. En verklig veteran och det var han som väckte mig nyligen vid just ett årsmöte.
”När Curt ställde en fråga var det den första frågan vid de fyra årsmöten jag deltagit i under de senaste två veckorna”.
Det är ju för ynkligt.
Strunt samma att jag var en del av vad som skedde, men scenen kunde vara hämtad från vilket årsmöte som helst.
Ett sätt att få stimulans
Möjligheten att kommunicera på hemsidor och i andra sociala medier har medfört att årsmöten kan bli mycket mer livfulla och uppskattade.
Det finns ju både bevis och antydningar på större medlemsengagemang. Utnyttja det, försök locka människor, men då krävs det också lite jobb.
Tänk om… Större lokal måste beställas och extrastolar hämtas in därför att styrelsen har engagerat bra debattledare eller föreläsare i kontroversiella ämnen eller bara för att höra vad folk tycker.
Allt i syfte att skapa ett välbesökt och innehållsrikt möte.
Den ekonomiska redovisningen sänds ut i god tid , med förtydligande text. De hårt maskade styrelseprotokollen sammanförs i ett pedagogiskt, transparent facit av verksamhetsåret. Valberedningens förslag presenteras både med enskilda personporträtt och i sammandrag. Självfallet med foto samt redovisning av eventuella ”lik i garderoben”, åtminstone det närmaste man kan komma.
Fansen söker också delaktighet
Allt skulle innebära att den idrottsliga demokratin, som är mycket låg och i vissa fall bara skenbar, skulle förbättras avsevärt. I dag besöks ett föreningsårsmöte i snitt av cirka 30 personer,om ens det. Sällan uppnås en tio-procentig närvaro i förhållande till medlemsantalet.
Vad som däremot sker på vissa årsmöten är att en fanklubb i någon form gärna deltar. Det förekommer mest i storstäder.
Men, fansen gör ingen hemlighet av att de anser att de äger klubben. De visar ett starkt engagemang, finns med på både hemma- och bortamatcher, ibland under så glada och blöta former att en firmafest är näst intill söndagsskoleaktig. Medlemskortet är utbytt mot en fan klubbsymbol, men med tillräckligt tillhörighet till klubben.
Det här är nya beteenden och enligt fansen själva är inte annat än självklart. Som när tränaren väljer ”fel” spelare till att börja matcher eller när styrelsen köper eller säljer ”fel” spelare. Då blir det kraftsamling och protester, inte minst vid årsmöten.
Storstadssyndromet med fanklubbar som styr direkt eller indirekt är inte representativt för svensk idrott, men tillräckligt illavarslande.
Använd engagemanget
Det finns ett engagemang därute som det gäller att få tag på, som behövs och kan bidra så mycket.
Eldsjälen är uppskattad och säger själv ”det finns inga som vill hjälpa till”. Men hur mycket vi än hyllar eldsjälarna så är det inte ovanligt att vederbörande helst vill fortsätta utan påverkan från andra. Risken är annars att det blir annorlunda med både beslut och genomföranden.
Det här är inte lätt och det finns inga självklara lösningar, förutom mycket diplomati.
Eldsjälen måste behandlas varsamt…
Svårt att bygga förening
Till utvecklandet av en förening eller förbund hör också arbetet i valberedningen. Sista punkten på dagordningen, ni vet. Ofta blir också hanteringen därefter. ”Någon som har lust?”, typ. Då kan inte heller resultatet bli så framgångsrikt.
Valberedningen är viktig, viktigare än vad nio av tio föreningar inser, men sällan prioriterad. I förhållande till betydelsen är det oförklarligt hur det arbetet i många fall inleds på allvar bara några veckor före årsstämman.
En viktig avvägning är hänsynstagandet till sittande styrelse. Visst är det bra om relationerna fungerar men om kompisskapet är viktigare än att driva verksamheten med ibland tuffa diskussioner är det dags för valberedningen att agera.
Någonstans på resans väg kommer också anställda in i bilden. Med spetskompetens och professionalitet. Precis som i vilken industri och styrelse som helst. Hänsynen och lyhördheten inför personalen borde också bli större. Många jobbar dagligen med och mot omvärlden och är så att säga ständigt uppkopplade. De kan och vet mycket.
Att bygga en förening och få det att fungera är svårt. Det är inget nytt. Det är bara att titta sig runt, det är mer problem än glädje och inget annat än logiskt med tanke på att så många faktorer ska samverka.
Det är därför som det ständigt måste in impulser.
Krönikör
Curt Einarsson
