Lagkaptenen Johan Jansson Hydling förlänger med moderklubben han håller kär, Sirius Bandy
Johan Jansson Hydling började sin bandykarriär i Sirius Bandy 1993/1994. Bandyskolan hölls då av det gamla gardet med Lillis och Knatten i spetsen. Sedan dess har Johan spelat i Sirius stora delar av sin karriär, med undantag för ett antal säsonger i Ljusdal och även en kortare tid i UNIK. Nu har Uppsalasonen skrivit på för två nya säsonger i Sirius Bandy (1+1). Vi har pratat med Johan om hur han hamnade här, om kärleken till föreningen och om framtiden.
Sedan tidigare är Markus Kumpuoja, Mattias Widén, Jakob Jenefeldt, Victor Lundberg, David Thorén och senast Tobias Engstrand klara för fler säsonger i klubben. Nu står det alltså klart att lagets kapten Johan Jansson Hydling, som blir den sjunde spelaren ut att förnya sitt avtal, även han kommer att fortsätta tillhöra Sirius Bandy.
Ta del av en intervju med Sirius lagkapten, Johan Jansson Hydling, som gör så gott som vad som helst för föreningen som han håller nära hjärtat, Sirius Bandy. I det senaste numret (nr 14) av Bandyportföljen, #derbynumret ”På varsin sida av Stockholm” som släpps i dagarna finns det sju sidor långa reportaget ”Ett samtal om klubbhjärta” med Johan Jansson Hydling, skrivet av Johann Bernövall.
Du tog dina första skridskoskär i Sirius Bandy och har sedan dess spelat stora delar av din karriär i klubben, bortsett från vissa säsonger, berätta?
–Ja, precis. Jag började i bandyskolan när jag var 5 eller 6 år gammal. Vi höll till nere på Studenternas och värmde oss med varm saft efter passen i den gamla bruna baracken, som inte finns kvar i dag. Farbröderna där nere var helt underbara, många av dem håller på än i dag. Det var Lillis och Knatten som höll i det hela, sedan var bland annat min morfar med i kafédelen. Jag växte upp på Studan kan man säga. Från det att jag blev runt 8, 9 år gammal och fick börja vara där ensam spenderade jag all min ledig tid där nere. Jag minns att jag brukade vara inne och fika och äta matlåda hos vaktmästarna, berättar Johan.
Vad betyder Studan (Studenternas IP) för dig?
–Det är klart man har starka band till Studan. Jag har tränat där mer eller mindre varje dag sedan barnsben, så det är väl i över 20 år nu. Men det är också fantastiskt med hall (Relitahallen) och de fina träningsmöjligheterna det medför, säger Johan.
Hur har det varit att växa upp i familjen Hydling?
–Jag växte inte riktigt upp med Lasse, jag bodde hos morsan. Men det är klart det har pratats mycket bandy. Lillbrorsan spelade också bandy i många år av uppväxten. Jag spelade fotboll fram tills jag var 13 eller 14 år gammal, sedan blev det bandy för hela slanten, säger Jansson Hydling.
Hur kommer det sig att du blev back?
–Det har varit en rolig, och inte alls rak resa dit. När jag spelade i P15 landslaget var jag forward, sedan blev jag defensiv mittfältare i P19 laget, då var jag väl runt 15, 16 år. Senare i P19 laget blev jag ytterhalv, vilket jag spelade som i många år. Därefter blev jag back och tillslut libero. Så det är bara målvakt jag inte varit, konstaterar Johan och skrattar. Jag trivs bra med att vara försvarsspelare, det passar mig bra tycker jag. Att vara back i dag är roligare än vad det var för några år sedan. Nu för tiden får man vara med delaktig i spelet som back, vilket är väldigt kul, säger Johan.
I reportaget i Bandyportföljen berättar Johan om drömmen att spela i Sirius A-lag. På den tiden spelade spelare som Urban ”Ubbe” Förare och Jonas ”Josse” Johansson i laget och alla på Studan kände igen Johan. Han var ju ”Hydas” grabb. Drömmen blev sann 2005 när Johan under säsongen 2005/2006 och 2006/2007 fick göra några inhopp som junioravbytare. Johan ville ha mycket speltid, men dåvarande Siriustränaren, som var just Lasse Hydling gav honom begränsat av den varan. Uppe i Ljusdal hade man åkt ur den högsta serien och gjorde en nysatsning med många unga spelare. Johan bedömde chanserna att få mycket elitseriespeltid i Sirius som ganska små och skrev på för hälsingelaget. Det var under de tre säsongerna Johan tog steget från junior till seniorspelare. Johan uttrycker en stor tacksamhet till Ljusdal och berättar att han har dem att tacka för väldigt mycket.
Idag är du tillbaka i Sirius som lagkapten, var det något du kunde tro för några år sedan när du bodde uppe i Ljusdal?
–Nej, det hade jag inte riktigt kunnat tro. Men så är det väl med allt här i livet? Det kan vara snabba svängar. Min tanke första gången jag flyttade hem till Uppsala var att lira för skoj skull i UNIK, som då spelade i division 1. Jag var mätt efter tiden med satsning i Ljusdal och jag kände att det skulle bli perfekt med spel på lägre nivå tillsammans med gamla vänner. I samma veva var det fler vänner som vände hem för spel i UNIK, bland annat Patrik Eidenert (som även han spelar i Sirius i dag). Tillfälligheter i form av skador gav mig chansen i Sirius. Och jag tog chansen, berättar Johan.
Förra året ställdes du mot moderklubben i kvalspelet. Hur var den känslan?
–Den dagen jag såg lottningen kändes det inte bra, inte alls bra. Ljusdal ligger mig också varmt om hjärtat, det är en förening som jag har trott mycket på och dem har givit mig väldigt mycket. Jag hade bidragit där i flera säsonger, men Sirius är ändå Sirius. Jag spelade för Ljusdal och hade kontrakt med dem, så det var bara att gå in fullt för dem då, givetvis. Men det var en väldigt konstig känsla på sidan av planen, säger Jansson Hydling.
Hur kom det sig att du valde att komma tillbaka till Sirius Bandy inför den här säsongen?
–Jag minns när Söderman (Mats) ringde mig i fjol, jag tror det var tre eller fyra spelare klara för laget, och ingen tränare. Vi hade åkt ur med Ljusdal och jag ville spela elitbandy. Sedan är Sirius ändå Sirius. Jag ville hjälpa till med det jag kunde, vilket i det här fallet var att skriva på i ett tidigt skede, säger Johan.
Hur är känslan i dag?
–Klubben, med Jimmy Helmersson som klubbchef känns bra. Riktningen han driver föreningen i är intressant och spännande, på sikt kan det bli riktigt bra tror jag. Men få saker vänder över en natt. Ekonomisk kris, som man har varit i, och stora spelartapp flera säsonger i rad tar tid, men långsiktigt tänk och planering gör det intressant på sikt. Man har en fantastiskt ungdomsverksamhet, jag försöker se så mycket träningar och matcher som möjligt. Det är många spelare som kan bli riktigt bra bandyspelare, fortsätter Johan.
Du står nära Västra Sidan och ni har en stor respekt för varandra. Vad har de betytt för dig och Sirius?
–Grabbarna i Västra Sidan är desamma som stod för 10 år sedan, de är där i både med– och motgång. Jämför med Villas supportrar nu till exempel, det är klart det är drag på läktarna när man är i slutspel varje år. Men våra är verkligen riktiga supportrar, Qvarnström, Farbror mfl. Det är ett fantastiskt stöd och engagemang och ger ett himla driv för mig som spelare. De betyder mycket, säger Johan.
Får vi se dig i Sirius många år framöver?
–Jag brinner för föreningen och jag vill spela här. Men samtidigt har jag hus och familjen i Ljusdal, med två barn på förskola där. Vi trivs bra där men har inte bestämt något längre fram i tiden. Så länge de klarar sig där hemma under vintrarna och jag kan komma hemma en del på helgerna och har en kropp som håller ihop vill jag spela här, säger Johan.
Slutligen, vill du säga något till Sirius Bandys supportrar, ledare och föreningens alla ungdomsspelare som ser upp till dig?
–Försöker man bara vara sig själv så funkar det nog bra. Jag vill tacka för allt stöd vi får från alla som jobbar i föreningen på olika håll och kanter, alla sponsorer som gör det möjligt för oss att hålla på, alla ledare och andra ideella som arbetar i föreningen. Jag vill även rikta ett enormt tack till Västra sidan som stöttar oss i ur och skur, ni är fantastiska, avslutar Johan.
Sirius Bandy är mycket glada över att Johan väljer att fortsätta spela i sin moderförening och hoppas att han fortsätter att välja Sirius Bandys blåsvarta tröja i många år framöver.
Vill ni läsa mer om Johan rekommenderar vi att ni köper det senaste numret av Bandyportföljen och läser sidan 52-58. På sidan 52 börjar reportaget ”Ett samtal om klubbhjärta” med ingressen ”I Uppsala är Hydling ett namn som förpliktigar. Stadens lag IK Sirius främste målskytt genom tiderna heter nämligen Lars Hydling (410 mål). Sonen Johan Hydling, 27, är ingen målkung, men är denna säsong lagkapten i sin blåsvarta moderklubb. Vi satte oss ner med den hårdföre backen för ett långt samtal om det diffusa men populära begreppet ”klubbhjärta”. Och en hel del annat…”
Lillis var med och vann SM guld 1961 och har sedan varit tränare för bland annat Göran Angesten, som i dag är ledare på Bandykul, tidigare Bandyskolan. 1968, samma år som A-laget vann sitt senaste SM guld vann också juniorlaget som Lillis tränade Junior SM guld. Göran var det året med i både junior– och A-laget och tog således två SM guld den våren. Nyligen skrev vi att Tobias Engstrand förlängt med Sirius Bandy, och om släkten Engstrand och även Sirius Oldboys, ett lag som även Lillis var med i under många år.
/Redaktionen
