Snoddas – bandymästare och mediaikon

Under den här rubriken skrev jag en artikel i en av de sista särskilda bandyfinaltidningarna då finalen gick på Studenternas. Den har ju ingen direkt bäring på just Sirius, men får väl ses som en hyllning till bandysporten som sådan. Fler personer har bett mig publicera den igen här på Sirius hemsida – så jag gör väl det då ! 

/ Svante Brinkhagen

SNODDAS

De helt unika bandyfinalmatcherna har givit bandyn en särställning bland lag- och arenaidrotterna och kan kanske närmast liknas med jänkarnas vinterhögtid i samband med Super Bowl. Det som ännu saknas i jämförelsen är spänningen och den halvhysteriska uppbyggnaden kring vilken artist som ska få äran att stå för pausunderhållningen. Rolling Stones, U2, Paul McCartney och Prince är bara några av de storheter som haft äran att uppträda på Super Bowl. Och nu i år var det bossens tur. Det var Bruce Springsteen och hans E Street Band spelade på Raymond James Stadium i Tampa den 1 februari där denna säsongs Super Bowl spelades. Har vi något att försvenska och ta efter här ?

Man ska då inte glömma att vi faktiskt har haft egna idoler och vår egen halvhysteri ”over here” också. Eftersom det var ett bra tag sedan ska vi här berätta hur det gick till. Bandy tillhör trots sitt brittiska ursprung något av det mest genuint svenska man kan tänka sig, särskilt om man tänker sig tillbaka sådär dryga 50 år. Alla har säkert någon slags uppfattning om den tiden, antingen som självupplevt, eller från att ha läst eller sett något i tryck eller från rörliga bilder. Mitt bland alla portföljer, kepsar och pösbrallor finns här en person som stärkt dessa intryck mer än andra. Jag tänker förstås på Gösta Snoddas Nordgren från Bollnäs.

Göstas pappa, Kalle Nordgren, livnärde sig bland annat som fiskhandlare, men han sålde också kondomer. Därför kallades han ofta i folkmun ”Gummi-Kalle”. När så den unge Gösta ofta följde med i strömmingsbilen myntades öknamnet ”Gummisnodden”, som sedan blev ”Snoddas” kort och gott.

Snoddas lirade bandy i Bollnäs GIF och blev svensk mästare med dem 1951 och 1956. Det som finns bevarat i bildväg hittar du på  http://www.youtube.com/watch?v=1FSsmfFA2M4.

Snoddas_Hyland_1952

Snoddas blev Snoddas på allvar med svenska folket den 26 januari 1952 i ett av Lennart Hylands legendariska radioprogram – Karusellen. Han orsakade då vad som än idag kallas för ”Snoddasfeber”. I programmet framförde han sången Flottarkärlek, som sedan blev hans signaturmelodi och dessutom en riktig landsplåga. I ursprungsversionen av Flottarkärlek fanns inte den kända strofen ”Hadderian Haddera” med. Den lades till först i efterhand och till den skivinspelning som då gjordes. Den här låten kan du lyssna på genom att gå in på  http://www.youtube.com/watch?v=AXFzrMXKGkk

snoddas-noter

Povel Ramel gjorde en parodi på denna sång när Snoddas (enligt Povel själv) Haderiade och Hadiröjde i var och varannan buske. Denna spelades in och gavs ut på 78-varvare, men den lät väl elak tyckte Povel, och lät köpa hela upplagan själv !

Journalisten och skribenten Jonas Sima har annars elegant beskrivit fenomenet Snoddas så här: ”Snoddas uppfattades genast som en symbol för det genuina och äkta – det helyllesvenska – som man ville hålla kvar och bevara: detta ursvenska som inte får förspillas och kastas bort. Snoddas framträdde med någonting välbekant och tryggt: en blandning av folkvisa och gamla skillingtryck, bondvals och folklig schlager. Sånger som man själv kunde nynna eller sjunga med i. Att hålla på Snoddas blev det samma som att hålla på det man höll kärt, nämligen det ursprungligt svenska. På så sätt blev Snoddas en bärare av ett slags folkligt kulturarv.”

Snoddas blev mycket snabbt, med hjälp av sin manager journalisten Torsten Adenby, ett av de första massmediefenomen som lanserats – och exploaterats – på närmast amerikanskt vis här i landet. Han blev masshysterins första objekt i Sverige och på ett sätt också dess fånge. Han förtrollade sin publik, som kom i tusentals och satte folkparksrekord som ännu står sig – och han övergav inte sin publik när den åldrats. Och han förlorade aldrig känslan för sitt hälsingska ursprung.

Den här succén tog självklart Svenska Bandyförbundet tag i. Tyvärr var det ont om hemmalandskamper under det året. Men en landskamp var i alla fall inplanerad och det var B-landskampen mot Finland söndagen den 24 februari. Snoddas, svensk mästare 1951, hade gjort en halvhyfsad säsong med Bollnäs och togs ut som centerhalv i det svenska laget. Elaka tungor gjorde gällande att han bara togs ut för att matchen skulle få mer publik. Och så var det nog.

ct

Under helgen skulle Snoddas på lördagen först träna i Stockholm, sedan åka till Norrköping för ett framträdande, sedan söndag förmiddag köra ett sångframträdande i samband med matchen Sundbyberg – Broberg. Söndag eftermiddag sedan sång före landskampen mot Finland, och ett framträdande både i halvtidspausen och efter matchen. Det gick naturligtvis åt helvete.

Snoddas missade Sumpan. Framträdandet i Norrköping blev så sent att Snoddas måste sova över där. Snoddas var skötsam, han var nykterist, men alla ville snacka med honom. Landskampen mot Finland skulle börja klockan 14. Snoddas och Adenby anlände i bil till Stadion minuterna före avslag. Så någon sång före matchen var inte att tänka på.

I paus ledde Sverige med 2-1. ”Snoddas” gjorde ingen stormatch. Men han hade ändå någorlunda koll på den målfarlige finske centern. Andra halvlek blev en katastrof för ”Snoddas”. Finland vände och vann matchen med 5-3. Centern gjorde tre mål. Dagen efter sågades både Snoddas och bandy-UK i pressen.

Trots fiaskot på isen fick nu Snoddas ställa sig bakom en snödriva och sjunga några låtar, bland annat Flottarkärlek. Men det var inte med någon större inlevelse han gjorde det. 4 564 åskådare var på plats på Stadion den här februarisöndagen. I alla fall några stannade kvar och lyssnade på Snoddas.

th

Snoddas kom att spela ytterligare två landskamper. Mot Norge A 1953 (4-2) och Finland B 1956 (0-2).

Vid de riksomfattande turnéer som följde på Snoddas genomslag i Karusellen medföljde bland annat en enkel fiske-eka som påstods vara Snoddas egen. Fansen plockade bitar ur ekan som souvenirer så att under en sommar kom man att förbruka hela tre ekor. Att Snoddas skulle ha varit flottare betvivlas av dem som minns honom som fiskhandlarbiträde. Men eftersom ”Flottarkärlek” var det stora numret lanserade Torsten Adenby detta yrke i idolens CV.

Enligt Snoddas själv var det dock att han fick medverka i två filmer om Åsa-Nisse som var det största i hans liv. De två filmerna var för övrigt, ”Åsa-Nisse på nya äventyr”, 1952 och ”Åsa-Nisse i agentform” från 1967. Dessutom inspelades 1952 filmen ”Flottare med färg”. Filmen premiärvisades den 26 december 1952 på tre biografer i Hälsingland. Filmen publicerades som följetong i veckotidningen Såningsmannen våren 1953. Flottare med färg spelades in på en mängd olika platser, huvudsakligen vid Svensk Talfilms ateljéer i Täby samt Djursholm och Hagaparken. Flottningsscenerna togs vid Ljusnan i närheten av Söderhamn. Eftersom Snoddas Nordgren inte visade särskilt stora förutsättningar för rollspel tvingades Ragnar Frisk minska ner hans insatser i filmen.

FLOTT

Snoddas avled i en hjärtattack 1981 blott 54 år gammal efter att ha spelat innebandy med handikappade ungdomar på ett sjukhus i Vänersborg.

Det mesta av det som hittills sagts kan man ta reda på utan allt för avancerad research. För att ta reda på hur det förhöll sig egentligen, snackade vi med bollnässonen och bandylegenden Uffe Fredin. Uffe spelade tillsammans med honom hos GIF:arna och reste ibland också med honom ut på hans turnéer runt Sverige. Detta dock inte under den mest hektiska tiden, utan ett par år senare då det lugnat ner sig lite.

I samband med bandymatcher på längre håll var det också alltid de som delade rum. Att Snoddas någonsin skulle ha varit flottare, förnekar Uffe bestämt.

–     Han jobbade på ett tegelbruk däruppe. Däremot hängde han ofta ute på någon sjö eller  älvarna och fiskade. Men någon flottare var han då aldrig.

Innan det fanns konstfruset hände det ofta att bandylagen söderifrån åkte upp till Hälsingland för att komma på is. Man bodde då ofta på ett ställe som hette Långnäshallen där man hade ställt in sängar för övernattning. Snoddas var allt som oftast med och hjälpte vaktmästarna att göra is, vilket innebar att för det mesta var kvar och låg över med lagen som var där.

boll

En av vaktmästarna hette Johan Persson, men av någon anledning kallades han alltid för Byrån. Det fick till följd att Snoddas titulerade sig Byråassistent. Denna titel nyttjade han sedan flitig då han skrev in sig i hotelliggare ute på turnéerna, berättar Uffe.

Även efter det Snoddasfebern lagt sig lite blev det långa resor. Uffe berättar att de kuskat runt allt från Lappland ner till Skåne, Åland och andra platser. Det var också Snoddas som lärde Uffe köra bil, han var själv en riktig hejare på detta. Det var fascinerande att se hur han kunde ta sin publik i all enkelhet. Det var ju bara han som stod rätt upp-och-ned och sjöng, kompad av en dragspelare. Detta gjorde han såväl i folkparker med tidernas publikrekord under storhetstiden som senare i mindre sammanhang på ålderdomshem och liknande.

En fantastisk person, avslutar Uffe.

 

Flottarkärlek

Jag var ung en gång för länge sen, en flottare med färg.

Alla jäntor var som vax uti min famn

I alla torp, i alla byar hade jag en liten vän

ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.

Haderian hadera, haderian hadera,

Ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.

 

Jag har spelat på mitt handklaver för flottare vid ån,

jag har spelat för små kullorna på Näs.

Jag har dansat över forsarna med med älvor och med rån,

medan daggen gått till ro på ängens gräs.

Haderian hadera, haderian hadera,

medan daggen gått till ro på ängens gräs.

 

Jag har spelat sommarnätterna till dans vid Rimobro,

jag har dansat med den vackra Maj i Nås.

Jag har svurit blonda Anna evig kärlek, evig tro,

medan lägerelden falnat invid Ås.

Haderian hadera, haderian hadera,

medan lägerelden falnat invid Ås.

 

Jag har spelat för de kära, där som norrskensflammor går

över sätrarna vid Östervåla fjäll.

Jag har slumrat i min farkost där som vildmarkspulsar slå

medan stjärnorna gått vakt på himlens päll.

Haderian hadera, haderian hadera,

medan stjärnorna gått vakt på himlens päll.

 

Jag skall spela på mitt bälgaspel så länge jag finns till

i min koja invid Rekaforsens fall.

Jag skall drömma, jag skall älska, jag skall sjunga om jag vill

medan månen över moarna går vall.

Haderian hadera, haderian hadera,

medan månen över moarna går vall.

Copyright (C) 2017 IK Sirius

×