A ”Sirius” problem
Min första egentliga kontakt med Sirius fick jag – om jag bortser från min tid som ordförande i AIK:s bandy, då vi åkte till Uppsala och fick stryk varje år – när Uppsala, d v s Sirius skulle skaffa ett storlag i fotboll också. Kosta vad det kosta ville ! Jag var ordförande i AIK:s fotboll vid den tiden och fick alltså finna mig i att spelare som t ex Lill-Garvis och Roland Grip försvann. Särskilt glad åt Sirius var jag inte då. Men så småningom fick jag lära mig att spelarövergångar är naturliga och måste accepteras.
Det var följdaktligen inte helt fel vad den dåvarande ledningen i Sirius gjorde men ändå gick det i olika avseenden på tok. Varför ? För min del tror jag att man i allt för hög grad glömde att samtidigt bygga underifrån, d v s att också lägga tillräckliga resurser på utvecklingen av egna ungdomar. Efter det att klubben försvann ur allsvenskan har det burit utför.
Nu är det dags att sätta på en ny mask, vända trenden och se till att Uppsala får ett bra lag i högsta societeten igen. Att det är fler klubbar med samma ambition ser jag enbart som en fördel. Vad som krävs nu är att alla fina siriusledare drar nytta av tidigare ser till att bredda ungdomsfotbollen och bygga från grunden. För att sedan komplettera med spelare utifrån om nödvändigt.
Så här skrev Lennart i Siriusnytts jubileumsnummer till vårt 80-årsjubileum. Sedan dess har ju turerna gått både hit och dit i fotbollen, men vi har ju nu åter etablerat oss i Svensk Elitfotboll. Vi hoppas därför att här på hemsidan kunna följa upp denna skrivning, med de synpunkter Lennart har utifrån dagens perspektiv.
