Idrottens u-stad på väg bli dess huvudstad

(Artikel ur Idrottsbladet 9 mars 1966)

SM-finalen mellan Sirius och Broberg kommer att spelas i Uppsala på lördag. Både tid och spelplats är något unikt, därför att SM-finalen inte gått utanför Stadions portar se´n 1949 då man blev tvungen flytta till Perstorpsgölen vid Eksjö, och därför att att SM-finalen av hävd alltid spelas på söndagen. Flyttningen har gjorts därför att VM-ishockeyn har sitt slutspel på söndag och därför att värmen smält ned Stadions is.

Detta år har verkligen börjat bra för den ena parten i årets bandyfinal, IK Sirius från Uppsala. Man kan säga att det börjat så bra som det föregående slutade illa. För att ta 1965 först så stupade bandylaget på tröskeln till finalen i en jämn drabbning med de blivande mästarna Örebro SK. Stor betydelse för utgången av den dusten hade den straff, som Sirius missade i ett avgörande skede. Malte Eidhagen som i serien slagit in varenda en av de stramare uppsalalaget tilldömts, lyckades inte få bollen bakom Örebros ypperlige Gunnar Ring.

Till detta kom så fotbollslagets debacle i slutskedet. Det unga gänget började höstsäsongen med tabelledning men orkade i slutskedet inte stå emot det tryck som inte minst tidningsskriverier förorsakade. Då hjälpte det inte, att Hasse Mild satt på lagledarbänken.

Men i år verkar det som om lyckan vänt sig. Den nybildade handbollssektionens lag snodde elegant hem sin div III-serie och kollegorna i bandyskrået kom längre än vad någon före serien och framför allt en bit in i serien, hade anledning att vänta.

Att nå finalen är en stor prestation; bara det att vinna en bandyfinal måste betecknas som lättare än att kvalificera sig till den. Kommer till detta fotbollslagets självskrivna avancemang detta spelår och man förstår att siriusledare och på toppidrott svältfödda uppsalabor jublar.

Orsakerna till dessa framgångar är huvudsakligen två:

• gott stöd från stadens näringsliv
• en högklassig ledarkader från Owe Bergström till ungdomslagens ledare

Med dessa förutsättningar som bakgrund är det inte så konstigt att man får hit rätta spelartyper kring vilka slagkraftiga lagkonstellationer kan formas.

Den nya, framgångsrika eran inleddes i slutet av förra decenniet av Pelle Lundqvist, arkitekt och idrottsentusiast, satte fart såväl på bandysektionen som supporterklubben. Den senare är f ö Pelles eget verk – det var han som startade den sedermera så betydelsefulla stödföreningen. Samma man såg till att klubbens bandylag som dväljdes i div II förstärktes på flera punkter. Den första storspelare som värvades var Tore Wikner från AIK. Denne ypperlige bandyspelare hade många år bott i Uppsala men ändå spelat för stockholmska AIK.

Tore Wikner betydde mycket för det Sirius, som 1955 klarade sig upp i Allsvenskan efter att i en olidligt spännande kamp ha slagit farligaste konkurrenten Heros hemma på Studenternas gamla plan. Nästa kap var inte mindre betydelsefullt: Ove Eidhagen ! Vad han har betytt för Sirius är inte gott att redogöra för. Kanske man kan sammanfatta det i konstaterandet att det var Ove som lärde Sirius spela bandy. Uppsalapubliken minns den kontroversielle adjunkten med vad som snarast kan karaktäriseras som ett kärlekshat – med det första ledet som dominerande faktor.

Med Ove, Wikner, Gunnar Åberg, Sigge Parling och Ulf Fredin som värvad stomme nådde Sirius finalen tre år i följd – 1960 – 1962 – och lyckades vinn den mittersta. Av det som en del pressfolk kallade främlingslegion hade siriusledningen lyckats skapa ett verkligt kamratgäng, en bedrift som inte så många klubbledare skulle gått i land med.

Men det är bara inte bandyn som är framgångsrik inom dagens Sirius. En titt på de olika sektionerna avslöjar följande;

Fotboll

Laget torde vara landets mest givna seriesegrare detta spelår. Det lag som så när klarat sig upp till II:an förra året, förstärks nu från seriestarten med bl a Hasse Mild, Torsten Furukrantz, Matz-Allan Johansson och Christer Johnsson. Förhandlingar pågår dessutom med Djurgården om Arne Arvidsson. Denna har som bekant fått ett uttryckligt löfte av djurgårdsledningen att slippa undan med två månaders karens, när han ville gå till en mindre klubb. Det löftet har visat sig vara av mindre hållfasthet, och siriusledningen är lite förvånad.

Hade Arvidsson till t ex Vargarna i Norrtälje då hade han släppts utan vidare. Men inte nu, när han på eget och våra nytillskotts bevåg sökt sig till Sirius. Det verkar lite skevt, säger Ove Bergström. Djurgården vill ha det till att vi lovat inte ta någon mer spelare från dem, men det är fel. Jag har aldrig gett något sådant löfte, eftersom erfarenheten säger mig att alla löften och pakter av liknande slag bryts förr eller senare. Vad kan väl klubbledningen göra om en spelare själv vill gå från en klubb till en annan ? Skall då en överenskommelse över spelarens huvud hindra honom från att gå dit han vill ?

Hur det blir med Arvidssons karenstid är således ännu inte klart, Klart är däremot att Leif Eriksson och Hasse Nilsson blir spelklara i augusti, sedan de stått över ett år. Säg det div III-lag som sedan slår Sirius ?

Bandy

Laget finalklart med goda utsikter till seger. Med tanke på den knackiga inledningen måste man säga att framgångarna kommit överraskande. Som fallet är med de flesta finallag har turen spelat en viktig roll. Ärkerivalen Sandvikens AIK måste uppriktigt sagt sägas vara lika kvalificerat som något av finallagen att spela om SM. Sandvikarna hade ett svårare program än Sirius i slutspelet med två tätt på varandra följande smålandsresor.

Sirius har också ett mycket lovande juniorlag. Över huvud taget har standarden i de yngre årgångarna höjts betydligt sedan seniorlaget med hjälp av värvningar nått sina stora framgångar. Det dröjer inte länge innan klubben är självförsörjande vad bandyspelare beträffar.

Handboll

I höstas slog sig stadens bästa handbollsspelare samman och öppnade eget i form en handbollssektion i Sirius. Målet var att äntligen få upp ett uppsalalag till II:an. Sirius fick på detta sätt ett nytillskott av 85 spelare – ungdomsavdelning följde med – och klubben fick överta UGIK:s plats i trean.

Och det gick ju bra, lagledare Nisse Johansson ?

– Ja, vi är nöjda. Målet var serieseger och inget annat och vi klarade det efter lite nervdaller. Sedan vi väl säkrat seriesegern gick spelet verkligt bra. Så fin handboll som vi spelade i sista matchen mot Borlänge har inte uppvisats här i Uppsala på åtminstone tio år.

Uppsalas handboll har varit ordentligt på dekis sedan Studenternas IF för tio år sedan ramlade ur tvåan. Med ett div II-lag och med ett snart färdigt Idrottens Hus kan handbollen säkert räkna med större publikunderlag i fortsättningen. Ekonomiskt har serien för Sirius del gått jämnt upp, ja det blev t o m några tior över.

Ett friskt grepp för att locka fler åskådare tog Nisse Johansson i slutet av serien, då dels klubbens bandy- och fotbollslag spelade en spexmatch före den riktiga handbollsdrabbningen, dels publiken bjöds på kaffe i halvtid.

-Försöket slog väl ut, säger Johansson. Vi fick dit mycket folk, som vi hoppas återkommer när vi sätter igång i div II.

-Och hur klarar ni er där ?

-Med nuvarande lag har vi chans att hanka oss kvar och med på gärdsgårn så att säga. Men vi behöver tre nya spelare att bygga upp laget kring. Vi saknar spelare som kan luckra upp för linjespringarna och som också kan få iväg ordentliga långskott och vi saknar en målvakt, eftersom vår nuvarande ska flytta till Göteborg. Får vi det stöd jag hoppas på, ska vi sikta på en topplacering i div II. Antingen ska vi satsa helhjärtat, eller också lägga ned verksamheten.

Ishockey

Ja, bäva alla storheter inom ishockeyn. Nu kommer Sirius också på detta område.

-Det är riktigt, kommenterar Ove Bergström. Vi ska ta upp ishockeyn igen, men riktigt när vet vi inte. Det dröjer förmodligen något år, vi ska låta göra en del utredningar först.

-När Sirius sätter igång får klubben börja från botten. Det har spekulerats i möjligheterna att göra en fusion i stil med handbollens och på så vis överta t ex Servias plats i div III. Detta projekt är emellertid inte aktuellt efter vad siriusledningen försäkrar. För det första går inte Servia med på något sådant och för det andra gör inte ishockeyförbundet det heller.

Det bör i detta sammanhanget understrykas att Sirius hade hockey på programmet för bara några år sedan men att verksamheten lades ned. Laget låg då i div II.

-Vi lär se realistiskt på läget inom idrotten, säger Bergström. Det är i ishockeyn en klubb kan tjäna in det netto som krävs för att hålla verksamheten igång. När det nu också ser ut som om vi skulle få tak över hockeybanan är det all anledning att börja planera för framtiden.

-Bandyn då ?

-Ska inte behöva bli lidande av detta. Vi ska benhårt skilja de båda spelen åt. Inte tillåta spelare att dubblera. Det är en absolut förutsättning. Vartill det är att säga att det säkerligen blir mycket svårt att hålla den föresatsen. Varnande exempel finns det gott om.

-Är Hasse Mild intresserad av att spela för er ?

-Vi har bara snackat lite löst än, svarar Lennart Bodin undvikande. Han ska förresten spela för Hammarby nästa säsong.

Men det är alltså klart att Sirius kommer att satsa också på ishockey inom en snar framtid. Vi kan säkerligen bereda oss på ett eller annat förvärv av ishockeyspelare till Uppsala – för att inte tala om alla dessa fotbollslirare som har kommit redan, eller kanske kan komma att göra det, när laget är klart för Allsvenskan om något år.

Idrottens u-stad, Uppsala, är på väg att bli dess huvudstad, om vi får spetsa till formuleringarna.

”Hej, hej, hej – Sirius hej !!!”

• 

Åke